Viltspår

Här kommer bilder från helgen på Malins landställe i Västergötland. Vilja provade viltspår för första gången och blev riktigt taggad, precis som jag. Imorgon blir det spårläggning här i Karlskrona och idag ska vi iväg och träffa Viljas brorsa Abbe (Tillyhills The Riddler) för lydnadsträning och långpromenad. Ha en trevlig helg, för det tänker vi ha! :)

Tass och kram hälsar,

Let the adventure begin!

Efter sex timmars nonstop-körning igår (okej, jag stannade tre gånger för att fylla på kaffemuggen och kissa men nästan nonstop) var jag framme. Framme i det lilla hus jag idag kallar hemma. Ett brunt litet timmerhus i Trummenäs utanför Karlskrona med nyrenoverat badrum, fint kök, stort vardagsrum och ett varsitt litet krypin till mig och Elin. Här kommer vi garanterat att trivas!

Kvällen igår spenderades med uppackning och inredning och dagen idag bjöd på sightseeing i närområdet och en trip till Ikea i Kalmar. Nu har vi boat in oss ordentligt och är redo för veckans utmaningar, imorgonbitti klockan 09.00 börjar skolan - det ska bli SÅ spännande!

Tass och kram hälsar,

Lugn mitt i stressen...

På frågan "hur är läget?" har jag de senaste dagarna svarat "det är mycket nu." Med all rätt! Tre arbeten och en egen firma kräver sin lilla tid, samtidigt som man ska planera flytten med allt vad det innebär. Mitt uppe i allt ska man ta sig tid att säga hejdå till släkt och vänner, samtidigt som julen närmar sig med stormsteg... Är ändå stolt över att jag trots allt lyckas behålla lugnet och tar en dag i taget. Efter att ha stått med huvudet i flyttkartonger halva dagen (och har likadant planerat imorgon) är det nu Viljamys som står på agendan! :)

En blöt liten nos,
tillhörande min allra bästa vän.
En len liten tunga,
varsamt slickande mitt ögonlock.
Och en perfekt liten tass,
smutsig efter dagens bravader.
Pälsen mjuk och inbjudande,
doftar som bara du kan.
Kurar in mig tätt intill dig,
min allra bästa vän.

Tass och kram hälsar,

Hus i Karlskrona - check!

Schemat inför flytten är minst sagt tight och ibland får man påminna sig själv om att faktiskt andas... Nu har jag i alla fall spikat boende, jag och en annan tjej på skolan kommer att hyra detta lilla söta hus 1,3 mil öster om Karlskrona. Det blir perfekt för oss! Nu ska jag bara försöka få min egen lägenhet uthyrd och skynda mig på att pricka av att-göra-listan. Hörs igen!

Tass och kram hälsar,

Here we go again!

Som ni kanske har märkt har bloggen fått gå i ide de senaste månaderna, precis som husvagnen. En tjej, en hund, en husvagn var helt enkelt inte komplett utan husvagnen så jag har helt enkelt inte känt för att blogga när jag och Vilja saknat vår tredje hälft. ;) Det ska tilläggas att jag inte är en av de där bloggarna som blir hysterisk över mina frånvarande bloggposter utan tar en bloggtorka med ro och tycker att "det kommer när det kommer." Och nu mina vänner (eller kanske icke existerande vänner nu när vi inte hörts på så länge?) är den dagen kommen.

Vid hemkomsten från vårt äventyr för ett drygt år sedan fick jag reda på att min älskade moster (även kallad moss/mamma 2) hade blivit sjuk. I cancer. Jag kämpade hårt mot sorgen men även hårt för att lyckas hålla vårt gemensamma företag på fötter, en trafikskola i Stockholm. Med trafikskolan lyckades jag bra och den rullar fortfarande på och genererar nöjda körkortstagare. Med sorgen däremot kan jag fortfarande inte riktigt påstå att jag gjort detsamma. Min moster blev sjukare och sjukare innan hon försvann från oss den 27 juli nu i somras, vilket fortfarande känns som igår. Nu, tre månader senare, har jag så smått börjat leva ordentligt igen och kan med glädje se fram mot mitt och Viljas nästa äventyr här i livet...

Vi byter nu ut husvagnen (givetvis finns Snigla fortfarande kvar, men är inte en så aktiv ingrediens i våra liv längre) mot ett studentliv i Karlskrona. Jag har blivit antagen till Hyper Islands program Learning Designer And Facilitator, en nio månader lång utbildning i internationell projektledning. Kursstart är den femte december och innan dess är det minst sagt MYCKET som ska hinnas med. Roligt, spännande och enormt utvecklande!

Tass och kram hälsar,

Glädjebesked!

För en och en halv vecka sedan var jag in till djursjukhuset Albano och röntgade Viljas höfter och armbågar. Väntan har varit olidlig och praktiskt taget varje dag har jag surfat in på SKK´s register och kontrollerat om det behagat uppdateras än... Imorse hände det äntligen, när jag tryckte på fliken "veterinär" dök resultatet upp på skärmen. Hjärtat stannade för en sekund och blicken flaxade febrilt runt över skärmen för att försäkra mig om att det verkligen var RÄTT - var det rätt hund, rätt flik, rätt resultat? Några sekunder senare sjunker fakta in och jag inser med glädje att allt är precis som det ska: A på höfter och UA på armbågar. En vän sa att "det är väl klart att hon är lika fin på insidan som utsidan den där lilla speedy." Gulligt sagt! :)


Tass och kram hälsar,

Intensivkurs i vallning...

...har vi varit på i Kroksbo i helgen för den amerikanska instruktören Rick Hardin (som för övrigt måste vara världens bästa och roligaste pedagog!) Vi åkte upp redan på torsdagen och ställde upp Snigla på VIP-campingen på gårdsplanen och laddade inför fredagens äventyr med god middag och trevligt sällskap. Lördagen och söndagen spenderades också i vallhagen varvat med teorisalen och både jag och Vilja lärde oss enormt mycket.

Viljas utveckling på dessa tre dagar går inte att beskriva i ord, så ta gärna en titt på denna video och se själva istället. "Out-övningen" som filmen inleds med syftar till att få hunden att öka avståndet till fåren genom att vända helt om och gå bortåt men till en början skulle vi endast berömma vid minsta lilla tendens till att vända bort huvudet från fåren... Tokigt nog använde jag kommandot "gå bort" istället för "ut" vilket för Vilja är lite skambelagt då vi hittills bara använt det när hon gjort någonting fel och inte får vara med och leka längre (tiggeri vid matbordet etc.) Även om mitt tonläge var högt och jag försökte säga orden med en ytterst positiv klang uppfattade hon det ändå som ett skällsord och instruktörens ord var "Nathalie, you are hurting her feelings!" Sötaste Viljisen trodde att hon hade gjort någonting fel och vågande inte gå nära fåren efter det, men efter en hel del tjatande om "varsågod" och "ja ta bäsen då" så var hon åter igång igen. Slutet gott, allting gott! ;)



Tass och kram hälsar,